När sågen tystnat
från havet hörs vågors och vindars musik när jag i sommarnattens ljus söker sömnen
jag vaknar i morgonens sprödaste timma men inte av ljuset, inte av ljudet
vinden har mojnat, vågorna stillnat jag väcks av tystnaden, sågens ljud som slutat mig nå
borta är kantverkens genomträngande skri förstenad plankans fall ner på vagnen
ramarnas tunga slag har förtvinat spånsållets skakande värv bedarrat
från huggen hörs inget som minner om liv ej längre från smedjan släggans dans uppå städet
de ljud som omgett min sömn lindat av röster en trygghets kokong
blott i drömmen jag hör dem men vet att för alltid borta de är
ack kunde jag somna igen och drömma att de åter fanns här
en dikt av Cazpar Unge