Språket
Språket och dess utveckling följer allt märkligare banor. Det
jag, för inte alltför många år sedan, lärde mig i skolan är inte
längre accepterat som gott språkbruk, även om jag tycker att det
är väl så gott.
Varför tar man bort fungerande språkregler och ordval? Frågan
skall väl främst ställas till Svenska akademien, men jag ställer
den till oss alla, därför att frågan berör samtliga som begagnar
det svenska språket. Språk är levande till sin natur, och jag
välkomnar nya ord och uttryck, förutatt att de berikar språket.
Ord som importeras utan syfte, eller med ett oklart syfte, kan
vi lika gärna vara utan.
En känd regissör gjorde för några år sedan en film om några
ungdomar i en svensk småstad, och för denna skapelse fick han
god kritik. Han skulle ha kunnat vinna min respekt för sin
prestation om det inte varit för filmens namn. Namnvalet som
sådant påvisade en fattigdom i språket som får mig att skämmas
som svensk. Det första ordet i filmens namn var ett svärord,
eller om ni så vill ett könsord, av billigaste sort. Senare
köptes filmen in för att visas i USA, vilket föranledde ett
namnbyte. Om nu filmens titel består av ett engelskt ord och
ett ortnamn, varför då ändra titeln? Naturligtvis därför att
titeln inte på något sätt var acceptabel, varken i Sverige eller
i USA, och sent omsider gick detta tydligen upp för de ansvariga.
Vilket ansvar har offentliga personer som denna regissör när det
gäller språket och dess utveckling? Här har vi en person som
medvetet påverkar tusentals ungdomar i deras dagliga liv,
oavsett om det gäller kläder, vanor eller språkbruk. Vilket
ansvar har denne när budskapet når ut över landets gränser,
vilken bild vill vi att andra länders människor skall ha av oss
och vårt land?
När jag i min ungdom studerade vid Hudiksvalls gymnasieskola
hade jag förmånen att vid ett tillfälle lyssna till ett
föredrag av Olof Buchard. Det handlade om språk, naturligtvis,
eller följderna av ett fattigt språk. Jag skall försöka att
kortfattad återge Olof Buchards budskap.
När vi hanterar konflikter finns det egentligen bara ett sätt
att lösa dessa på, kommunikation. För att kommunikationen skall
fungera smidigt behöver vi ett gemensamt språk, vi måste veta
att ja betyder ja, en huvudskakning betyder nej, att ett leende
är något positivt. I internationella sammanhang används av
denna anledning tolkar, då olika språk och kulturer har skilda
uttryckssätt. I vardagen har vi inga tolkar, därför är det
viktigt att vi tolkar ord och uttryck på samma sätt.
När vi försöker föra fram våra argument, men inte lyckas, finns
orsaken ofta att finna i språket. Kanske är vi inte
tillräckligt tydliga, kanske finner vi inte rätt ord, kankse
förstår inte mottagaren våra ord och uttryck. Vad händer då?
I bästa fall tar vi att steg tillbaks och söker nya vägar till
kommunikation, i värsta fall försöker vi igen på ett aggresivare
sätt. Förstår han inte så skriker jag! Nästa steg blir att
använda kraftuttryck, och nu börjar vi verkligen att gå upp i
varv.
Våld avlöser kraftuttrycken, vi börjar knuffas, kanske till och
med slåss. Hur enkelt hade det inte varit om vi kunnat
förklara och göra oss förståda från första början! Upplyft i
ett högre sammanhang skapar missförstånden internationella
konflikter, och här blir våldet mer utbrett. Ett utarmat språk
skapar konflikter, ett rikt språk skapar möjligheter, och
därför ställer jag ännu en gång frågan, varför ta bort ord och
uttryck som fungerar?
När jag gick i skolan hette det denne man, denna kvinna. I
dag lär sig eleverna denna man, denna kvinna, och i mina ögon
är det ett av många steg mot ett fattigare språk. Det hjälper
inte hur många nödtorftiga översättningar av engelska dataord
vi tar in, de ersätter ändå inte det små nyanserna i vårt
språk som gör den lilla skillnaden när vi försöker uttrycka
oss på ett begripligt sätt. I mina ögon är varje litet ord som
ger oss ett större urval, ytterligare en nyans, oändligt
viktigt för att undvika missförstånd. Vikten av dessa små ord
kan aldrig underskattas. Visste ni förresten att ordet "dock"
betraktas som förlegat och att det numera är fel att i skolan
lära ut användningen av ordet? Kan någon ge mig ett ord som
betyder exakt samma sak, och som på något sätt är ett bättre
val än ordet dock?
Det gör mig bedrövad att läsa vissa tidningar där språket
förvanskas och misshandlas, och ofta frågar jag mig varför
korrekturläsarna försvunnit. Jag gissar att det handlar om
tidspress, men har vi egentligen råd att lämna ut felaktiga
budskap bara på grund av tidspress? Jag har sett läroböcker
i svenska där språket varit undermåligt, och ofta använder
lärare exempel ur dagstidningar i sin undervisning. Man
importerar ett fattigt språk till skolan, i stället för att
lära ut ett språk som kan förändra verkligheten till det
bättre.
Det finns ett ansvar hos oss all inför framtiden, ett ansvar
att hålla språket rikt och levande, samt att avhålla oss från
ord som svärtar ned detsamma.
Cazpar Unge